Om du inte kan lyssna på podden här, gör det på Spotify - där kan du också följa podden, så du har koll på när nya avsnitt kommer. Du hittar #charlottepodden här.

Jag möts av beskedet att Gösta Tingström fått en svår hjärnblödning. Jag bedrövas. Gösta, denne man så fylld av liv, upptåg, kärlek. Denne man med så mycket egen vilja. En sådan inre styrke. Denne man som kunde se rakt igenom en, vänligt och kärleksfullt.

Jag tänker och hoppas att det ska ske ett mirakel. Att Gösta ska vakna. Men det sker inte. Han drar stilla sitt sista andetag omgiven av sina närmaste.

Jag befinner mig på andra sidan jorden, på en strand i Goa, känner mig jetlaggad och senare med goamage under den när processen. Jag kommer att tänka på poddsamtalet vi hade för fyra år sedan, Gösta och jag. Så jag tar och lyssnar på det. Lite märkligt känns det, att höra Gösta tala om livet och döden. För ganska mycket om döden fanns med i samtalet.

Så jag väljer att sända samtalet mellan oss igen. För att det är magiskt. Och för att det är en sådan påminnelse om att leva livet till sista andetaget, att leva nu och njuta av livet.

Med tacksamhet tänker jag på Gösta som spridit så mycket kärlek till så många. Samtidigt är det ofattbart att han inte är med oss. Men rösten hörs ännu.

Detta är det andra avsnittet av #charlottepodden.

Vad nästa blir vet jag inte. Just nu är jag i Indien, lever långsamt och intuitivt… och njuter av livet.