100%-podden möter Bob Hansson #41
Första gången jag mötte Bob Hansson, alltså första gången något i mitt hjärta rördes av hans ord, var för sådär femton år sedan. Jag hade ont just i hjärtat, jag kände mig gruvligt avvisad och kände det som att jag singlade ner i ett svart hav. Då ringde jag en kompis som började högläsa ur Bobs diktsamling "Här ligger jag och duger" och vips, så kunde jag hämta hem mig igen.
Sedan dess har jag mött Bob Hansson i alla möjliga skepnader och platser. På scen, på kurs, i mitt hem, på festival, bland hans ord, i hans hem, på Facebook. Det är något mer ärligheten, med bräckligheten, med det rum han skapar som fångar mig, som gör att jag ofta vill stanna i hans närvaro en liten stund till. I mitt fall tror jag att en viktig faktor är igenkänningen i känslan av att vara mobbad och stå utanför gemenskapen, känslan av exkludering, av att inte höra till och att ganska ofta längta in i den varma gemenskapen.
Så när jag satt där med Bob Hansson i soffan på slottet, hade jag ganska nyligen sett honom på scen på Chimos vänkvällar och supit in orden i hans dikter och jag visste att jag bara några dagar efter intervjun skulle gå till Brunnsgatan 4 i Stockholm för att se ännu en av hans föreställningar ... där han senare stod, med ett manus, med en dator, med en bok, med ett fullsmockat rum av längtan och där han vandrade mellan det förberedda och det rummet sökte och behövde och där det kändes som att jag och de andra i publiken var som medskapare till föreställningen.
Den där känslan med skratten som ibland nästan vill gå över i gråt, när det djupa allvaret i bland skapar en generande tystnad i mig. När det känns som att livet under några timmar är förhöjt, liksom upphöjt i två för att det som sker i rummet med Bob Hansson vid rodret, blir så mycket, både sublimerat och fullkomligt flödande samtidigt. Vi närvarade tillsammans.
Ska sanningen fram var jag lite nervös inför att möta Bob Hansson, trots att han ingår som en del i mitt liv. När jag stängt av mikrofonen sa jag det och han frågade varför: "För att jag var rädd för att du inte skulle tycka om mig" och Bob bara: "Men det skulle du ha sagt under samtalet" och jag bara: "Men det skulle ju handla om dig, jag ville inte ta den platsen". Det är sant. Det är också sant att jag ansåg det som för sårbart att säga det där mitt i ett samtal med bandspelaren på. Den bräckligheten valde jag bort.
Så välkommen till ett samtal med Bob Hansson som handlar om livet, kärleken och meditationen. Eller om att bara vara. Eller något annat du hör som jag ännu inte lagt märke till.
Vill du lära dig meditera med Bob Hansson kan du läsa mer här.
Detta är det 41:a avsnittet av #100-procentpodden. Jag fascineras över vilka spännande möten detta projekt ger mig ... och dig. Det är så härligt att välja att möta människor i närvaro och nyfiket lyssna på deras tankar om livet, kärleken och det som är viktigt för just den person som befinner sig nära min mikrofon.
Jag driver ännu projektet helt idéellt så koppla gärna samman mig med någon eller några som kan vara intresserade av att sponsra eller bidra på något annat sätt.
Det går utmärkt att lyssna på #100procentpodden här, men det allra bästa är om du väljer att ladda ner och prenumerera på den i din podcastapp (som är gratis att ladda ner om du inte har en) så kan du lyssna precis när du vill i din smarta mobil eller surfplatta. Då får du veta när nya avsnitt kommer och kan bläddra igenom dem som redan har sänts... och lyssna på människor som väcker något i dig.
Då och då gör jag specialare av #100procentpodden. Det finns avsnitt på engelska och så uppstår en del andra överraskningar också.
Här kan du lyssna på mitt sommarprogram från 2015.
Varmt välkommen till en värld där du får vara 100%-du.
Vill du vara med och bidra till 100%-podden?
För bara en (1) dollar i månaden kan du vara med och bidra till att 100%-podden blir ett uthålligt projekt, där jag fortsätter att möta 100%-are från när och fjärran. #Patreon är ett enkelt sätt att förenkla livet för kreatörer i sociala medier.
