Om vi skulle ta och prata lite mer om tantra ... efter SVT-dokumentären

Har du sett SVT-dokumentären Holy Fuck, som i tre timslånga avsnitt berättar om The new tantra (TNT) och dess grundare Alex Vartman.
Om inte, tycker jag du ska göra det.
Den ger en intressant bild av en extrem tantraskola.

Vill du vara den allra coolaste? Vill du ha upplevelser som andra inte får? Vill du leva intensivt? Vill du känna dig utvald? Vill du söka meningen med livet? Vill du få leva ut dina sexuella fantasier, på riktigt? Och vad är du isåfall beredd att göra för att nå dit?

Kanske var det en sådan längtan som gjorde att så många hoppade på TNT-kurser i början av 2010-talet? 

Många förtrollades av Alex Vartman. Han var verkligen i mångas ögon (och förmodligen i sina egna) den coolaste, mest övertygande, tantraläraren. Han kom med sanningar om livet, om egot, om döden, om njutningen, om möjligheten att bli något som nästan ingen blir: Upplyst. 

Han sa att TNT inte är för alla. Kurserna var medvetet högt prissatta och det var inte ovanligt att folk spenderade mer än 100 000 kr på att gå dem, ibland med lånade pengar. 

I slutet av en kurs, en nivå, (eller ”level” som det kallas inom TNT) blir alla deltagare betygssatta. Hur väl klarade du den här nivån? Betygen delades ut inför alla deltagare och de som fick för låga betyg fick lämna kursen med svansen mellan benen. De kunde välja att helt lämna TNT eller göra om nivån och hoppas på godkänt betyg nästa gång. 

Kanske detta, att verkligen vilja få gå nästa kurs, bidrog till att människor var beredda att göra allt de kunde för att tillhöra denna elit? Vi som ska bli upplysta. Vi som är bäst på sex. Vi som är coolast.

Ju mer utlevande eleverna var, ju mer sexuella de var, ju mer de gick utanför sina gränser, desto högre blev betygen. De som var försiktiga och höll sig helt inom sin komfortzon hade svårt att få höga betyg. ”Ni två har gjort alla övningar ihop, ni börjar gå in i en romantisk bubbla, det är inte okej” - lågt betyg. (Just detta har jag själv bevittnat.)

Dokumentären Holy Fuck

SVT- dokumentären skildrar hur skolan upplevdes av några avhoppade elever och några avhoppare från den inre kretsen, från teamet. Det är en berättelse om människor som, åtminstone till en början, lyssnade på Alex Vartman som vore han en gud. Och inför teamet kunde han berätta att han i princip var en inkarnation av Jesus.

Jag tycker att dokumentären är intressant och välgjord. Jag blev lite förvånad över innehållet. Jag trodde att det skulle bli fler vittnesmål från avhoppare som känt sig kränkta eller förnedrade. Istället får vi följa Alex Vartmans resa, från att vara en kärleksfull kille som gav satsang, till mannen som fick ett gäng som bildligen åt ur hans hand.

Det var som att de som var med då först var i ett slags förälskelserus, i relation till TNT och Alex Vartman, men vars skygglappar till slut rämnade med frågan: ”Vad är det jag håller på med?” ”Varför gör jag det här” och så lämnar TNT.

Vartman själv är med i slutet av dokumentären. Från en bergstopp i Nepal hotar han att stämma tv-produktionen och jag fnissar lite. Hur många gånger har jag inte hört talas om hans vilja att stämma andra?

Även om det som skildras är extremt, är det värt att se dokumentären. Du som ser den kan ana att detta bara är en liten smal del av det som kallas tantra. Ibland kallas Alex Vartmans tantra för ”svart” - för att det skulle kunnas finnas endel svart magi inblandat.

Men tantra är så mycket. Det finns vit tantra, röd tantra och svart tantra. Det finns tantra från olika länder. Det finns vänstra handens och högra handens tantra. Det finns klassisk tantra och det finns neotantra. Och det finns en väldig massa åsikter om vad tantra är. Från mitt perspektiv finns det fler än ett svar, det finns många sätt att beskriva och uppleva tantra. Och för egen del betonar jag inte den andliga delen av tantra.

Jag vill passa på att berätta om min egen relation till tantra i allmänhet och även till de tantraskolor jag har personlig erfarenhet - till dem hör också TNT.

Det har varit intressant, och utmanande, att skriva den här texten. Ibland känns det som att jag försiktigt går runt i en glasbutik - tänk om något välter? 

Charlottes tantraresa

Sedan jag mötte tantra i början av 00-talet har jag gått in och ut ur flera tantriska subkulturer, olika tantriska världar. Vissa av dem har setts som sekter av utanförstående och ibland har de som ingått i subkulturen efteråt sagt: ”Jag var med i en sekt”.

Jag har sett allt från det mycket vackra till det mycket skrämmande i tantravärlden. Det finns sådant som jag älskar och sådant som jag känner avsky inför - och så en massa mitt emellan. Bland de saker jag avskyr är manipulation. Alltså när någon eller några försöker manipulera människor till något, som inte sällan är outtalat.

En annan sak som jag har svårt för är den subkultur som uppstår, ofta med förtecknen: ”Vi är bäst, vi är de som vet hur livet ska levas”. (Jag känner dem som kallar allt utanför den nyandliga världen för ”puckovärlden” - vilket jag tycker är extremt arrogant). Alltså det finns många grupperingar där deltagarna ser sig som bättre än andra. Usch, säger jag, oavsett var den här arroganta livssynen uppstår.  

Vilket är ditt perspektiv?

Eftersom jag både har varit i  och utanför tantrakretsar vill jag först säga detta: 

Hur en värld upplevs påverkas av perspektivet. Detsamma gäller en subkultur. Inifrån världen, eller subkulturen, är vissa saker synliga och tydliga. Med ett utifrånperspektiv är samma värld, eller subkultur, mer som en illusion. Om denna värld ses som kontroversiell händer det att de som har utifrån-blicken ibland anser sig ha ”expert-kunskapen”, de vet hur det ”är” i  den subkultur de varken klivit in eller levt i. Samtidigt kan de som vistats i denna värld ha direkta upplevelser av sin värld, upplevelser som den som står utanför inte har.

Dessutom är det ganska vanligt att det finns en elit, en kärngrupp, som vet mer om subkulturen än andra. Ibland är bakomliggande strategier, eller visioner, dolda för dem som går kurser eller är hang arounds. Först när någon blir en del av den innersta kretsen får de reda på vad det egentliga syftet är. Här kan det röra sig alla möjliga idéer, om allt från ”jag är Jesus” till ”så här delar vi på pengarna och ser till att slippa skatta för dem.”

Det innebär att den som går kurser, som är en del av en slags yttre gemenskap, kan vara helt eller delvis omedveten om vad som sker bakom kulisserna. Dessa två grupperingar (team och deltagare) kan ha helt olika uppfattning om den tantraskola de är med i eller har varit en del av faktiskt står för.

Jag tillhör dem som assisterat på en rad kurser både i Sverige och utomlands i tantrasammanhang, som av utomstående kan ses som, om inte sekter, så som subkulturer.
Under en rad år på 00-talet gick jag många utbildningar i Osho-världen (som av somliga ses som en sekt) och började också assistera kurser med inriktning på barndomstrauman (”primal”) och tantra. I mitten av 2010-talet assisterade jag också på flera kurser med ISTA (International school of temple arts) (som somliga förser med sektvarning). I de här sammanhangen har jag varken varit lärare eller tillhört den inre kretsen.

Så jag befinner mig i en position där jag kan se på den tantriska världen ut flera perspektiv. 

Dels har jag varit en del av något, jag har ett inifrånperspektiv och känner många av dem som leder tantraevenemang i dag - ja jag sitter ju till och med i styrelsen för föreningen Sveriges tantrabehandlare och utbildare, vars syfte är att skapa tydligare och justare spelregler i den svenska tantravärlden. 

Jag har samtidigt ett utifrånperspektiv.

Till det kommer att jag skapat min egen variant av tantra, som jag kallar för Lekfull tantra. 

Jag är alltså inte neutral - jag bär med mig mer än 20 års erfarenheter, och många av dem bokstavligen direkt på huden.

Jag har också vänner som har gått en massa tantrakurser, eller som själva leder kurser eller utbildningar med viss koppling till tantra. Jag har vänner som älskar TNT och jag har dem som avskyr det som skedde i TNT fram till 2016. 

Tantralärare som tar sig friheter

Om jag minns det rätt började det runt 2016 komma en rad artiklar som ifrågasatte olika tantralärare och som ville visa hur de missbrukat sin ställning. I flera fall är det personer som jag mött som lärare och jag kan spegla mina egna erfarenheter med skribenternas. Tyvärr var det vanligt att jag delade erfarenheter med skribenten - och alltså med egna ögon sett tantralärare som, i mitt tycke, har missbrukat sin ställning. 

En av de saker jag tycker riktigt illa om, är tantralärare som säger saker i stil med: ”Om du ligger med mig, kan du nå upplysning”. ”Om du ligger med mig, kan dina sår läkas”. ”Om du ligger med mig får du orgasmer i timmar”.  

Jag har också, många gånger, bevittnat hur tantralärare riktat in sig på att förföra unga kvinnliga elever - och även lyckats. Ibland har jag tänkt: ”Den där personen är tantralärare för att hen är en sexmissbrukare”. 

Jag minns en gång när jag var med på ett core-meeting med ISTA (2015 var jag faktiskt med på ett möte för teamet, men blev inte inbjuden fler gånger) - där männen (som ju var tantralärare) gav de yngsta kvinnorna mycket uppmärksamhet medan vi som var äldre ignorerades. När någon av oss äldre ifrågasatte detta, fick vi bara avfärdande svar, vi var bittra gamla bitches typ. (Kvinnosyn - någon??) 

Samtidigt har jag också haft många helt fantastiska upplevelser genom tantra, jag lever mer i nuet, känner närvaro, jag har nått andra medvetandetillstånd, jag har känt energin svepa genom kroppen, jag njuter av sex på sätt jag inte ens hade drömt om, jag har upplevt stunder av salighet, jag har kommit närmare mig själv och andra, jag har blivit mer öppen och sårbar - och dessutom tryggare i mig själv. 

När jag talar tantra fokuserar jag på leken, möjligheten att få starka kroppsegna upplevelser, möjligheten att njuta mer och upptäcka den energi som finns i kroppen. För mig finns det en andlig dimension i tantra, men jag har ingen strävan efter ”upplysning”.

Så ser jag ”Holy fuck”. SVT har gjort en tre timmar lång dokumentär som The new tantra (TNT) - eller snarare om dess grundare Alex Vartman (som själv lämnade det operativa ansvaret för TNT vid slutet av 2016.) Minnen väcks till liv. 

Jag har träffat nästan alla som uttalar sig i teveserien och jag har gjort poddsamtal med majoriteten av dem - men i inget fall handlade samtalen om TNT, jag tror inte ens den tantraskolan är nämnd. Jag var intresserad av andra saker i mina samtal.

Men det gör samtidigt att jag har någon form av personlig relation till många av de där människorna. Jag är ganska nära detta sammanhang och gick själv några TNT-kurser 2016-2017.

Mitt möte med Vartman

Jag började höra talas om Alex Vartman 2010. Då var jag nyutbildad sexsibilitycoach och flera av mina tidigare kurskamrater hade blivit TNT-are. Nu var de klädda i svart, bar plastarmband som sa att de var bra på sex och de hade fått nya namn, som kunde vara kändisars namn eller rollfigurer, typ ”The Mad hatter”, ”Janis Joplin” eller ”Baloo”. Själv fick jag, långt senare, namnet Agatha Christie.

Alex Vartman var med på sexsibilityfestivalen 2011. Först höll han en föreläsning - jag såg honom som en slags domptör - och sedan skedde en workshop där vi fick testa ”yttre dearmoring” för att väcka vår ”kundalini”. Min kundalini väcktes verkligen på den där workshoppen - men jag insåg då att Vartmans ledarstil inte var något för mig. Han skrämde skiten ur mig.

Under åren som gick fick jag höra massor av berättelser om TNT från vänner som varit där. Jag fick ett typiskt utanför världen, utanför subkulturen, utanför sekten-perspektiv. Jag mötte både dem som älskade TNT och de som kändes sig kränkta,  förnedrade eller traumatiserade. Och de berättade så klart också om hur sexuellt inriktad TNT:s tantra var. Och jag insåg att det inte skulle funka för mig i den livssituation jag befann mig. 

Våren 2016 hade jag träffat Staffan. Han och hans vänner berättade om alla fester de var med på. Fester och andra tillställningar som krävde att deltagarna hade gjort minst två kurser med TNT.
Det lät som att de hade det så roligt, jag kände mig utanför, så jag tog kontakt med min vän Bea Karinsdotter, som då hade tagit över ledartröjan för de inledande TNT-kurserna. Bea sa att jag var välkommen, trots att jag var journalist och trots att jag ledde egna tantrakurser. (Det stod i reglerna för kursdeltagarna att just dessa två kategorier inte var välkomna på TNT:s kurser.) Bea välkomnade mig.

– Du kommer att tycka att ettan är för basic, men alla måste gå den först, sa hon till mig.

Så jag tillbringade ungefär en vecka på Skeppsudden och gick de två första kurserna - inträdesbiljetten till festerna jag ville gå på. Och jag var verkligen redo. Jag hade koll på mina gränser. Det kändes bra. Framför allt upplevde jag att Bea var mindre provokativ än Alex Vartman. Sen gick jag ett par kurser till. 

Nu hade jag både inifrån- och utifrån perspektivet. 

Ungefär samtidigt, alltså 2016, började det koka en massa inom TNT.  Några personer i teamet runt Alex Vartman hoppade av och det följdes av strömhopp bland personer som umgåtts mycket i TNT-kretsar.

Och på Facebook mullrade det. Jag kunde samtidigt se hur diskussionen gick inom TNT - det fanns en facebookgrupp för deltagare - och hur den gick utanför. Ibland var det som om människor talade om olika saker. Inom TNT gick många i försvar, många sa hatiska saker om personer som hoppat av eller uttalat sig om TNT. Och bland dem som stod utanför fanns det också massor av stark kritik.

Jag valde att vara tyst och bevittna den här kampen som pågick.

Min uppfattning i dag är att TNT var något annat, mer manipulativt, när Alex Vartman ledde skolan, än det är i dag. Och jag tycker det är mycket intressant att få ta del av hans bakgrund, som jag fick genom Holy fuck. Jag ser dokumentären som ett gott försök att skildra Alex uppgång och fall…  även om han själv fortfarande finns kvar i skuggorna, på någon bergstopp i Nepal. 

Jag hoppar över att försöka analysera idén om att hans skola skulle bidra till att 100 000 personer skulle bli upplysta, samtidigt som han själv inte nådde dit. Att se dokumentären är lite som att se ett korthus falla, genom att  få höra flera som hoppade av TNT berätta om varför. 

Bea och Charlotte

En sak som fascinerar mig är att många av dem som var med i TNT då i början av 2010-talet, idag är verksamma inom samma fält, men på mjukare sätt. De har startat festivaler, utbildningar, kurser, skolor. En av dem är Bea Karinsdotter som jag lärde känna innan hon gick in i TNT (och som är en av huvudpersonerna i dokumentären). Bea var nära parhäst med Alex Vartman och erbjöds att ta över ledarskapet för TNT - men valde att hoppa av, innan så skedde. 

För ett par år sedan gjorde jag 52 poddar med Bea på temat ”kärlek, sex och relationer” och i somras läste jag hennes bok om åren i TNT (som jag tycker har mer obehagliga detaljer än dokumentären i SVT): ”Vilsna själars paradis” - där Bea visar vad det var som gjorde att hon valde att leva med TNT på heltid under några år. Läs den gärna! 

Det fanns endel saker som jag faktiskt inte uppfattat så tydligt, eller möjligtvis förträngt, och det är att TNT marknadsfördes som en skola som skulle ta eleverna till ”upplysning”. Det jag hörde och såg var elever som talade om härligt utlevande sex, och att det gällde att få höga poäng (genom att uppfylla Alex Vartmans förväntningar) för ”rätten” att få gå nästa kurs.  Det jag hörde var en slags darrning i rösterna : ”Tänk om jag inte klarar mig, tänk om jag måste åka hem, gud så skämmigt, jag måste verkligen göra allt för att få gå nästa kurs.” 

Var idén om upplysning något som var en cover-upp för ett gäng som i praktiken ägnade sig åt swingersliknande aktiviteter, men med något slags andligt alibi? Jag vet inte.

Det fanns nio nivåer, ”levels” inom TNT, som skulle förbereda eleverna på att bli upplysta. Från att bli fria sexuellt, släppa alla sina gränser, hamna i salighetstillstånd, ta emot hård kritik, ”döda sitt ego”, hitta sitt livssyfte” - var tanken också att det skulle komma en tionde nivå, som skulle leda till upplysning.

Alltså, jag har mött personer som säger sig vara upplysta, ändå har jag mest en dunkel idé om vad detta tillstånd innebär. Och när jag hör olika personer tala om detta tillstånd, är det som att det kan vara olika saker. Men vad är det som gör detta tillstånd eftersträvansvärt? Det har inte landat i mig.

Att Alex Vartman är fantastisk på att övertyga en publik, att domptera, att säga saker som får folk att göra som han vill, är ställt utom tvivel. Men vilka gillar att att nicka ja och amen till en guru?

Kackar jag i eget bo?

Du kanske tänker: ”Men Charlotte, du har gjort en massa i Osho-världen… och den gubben…”

Jo, jag var aktiv i Osho-världen, trots hans gurustatus. Kanske det hjälpte att Osho sedan länge var död, när jag sökte mig dit? Så trots att jag befunnit mig på sådana platser är jag inte lärjungetypen, jag har i själva verket svårt för auktoriteter och särskilt sådana som liksom upphöjer sig själva.

När jag ser Holy Fuck funderar jag på om Alex Vartman backade när han insåg att han inte klarade att genomföra det som han hånat andra för att inte klara?

Han säger något i stil med: Det är klart att du kan nå upplysning genom att meditera eller genom kundaliniyoga, men det tar väldigt mycket längre tid. Jag kan öppna din kundalini snabbt och det är första steget mot ”satori”-tillstånd, glimtar av att vara upplyst. De som mediterar är bara huffy fluffy.

När allt fler som gått kurserna igen och igen, upptäckte att det inte kom någon tionde nivå, att Alex Vartman inte längre kunde lova upplysning, när allt mer handlade om att ledaren själv var omgiven av människor han kunde njuta av, då var det som om att det började implodera och Alex gjorde sig osynlig för världen i ett år.

Vintern 2017 var Staffan och jag i Goa, Indien. Vi gick en tantrakurs där läraren var allvarlig hela tiden. Vi  skulle sitta med raka ryggar, och möta tantra med ungefär lika stort allvar. Han sa: ”The ultimate goal with tantra is enlightenment”. Och jag kände: ”Nehej, för mig handlar det om att göra livet härligare och roligare.” Fem timmar efter att kursen var slut satt och jag såg ut över havet. ”Lekfull tantra” sa något inom mig. ”Det ska heta Lekfull tantra”, sa jag till Staffan.

Dina gränser är viktiga - du är viktig!

En av de saker som kändes starkast för mig, när jag tittade på Holy Fuck, var att Alex Vartman talade om att döda egot, att spränga alla gränser, alltså, att det var en del av metoden att människor skulle gå utanför sina gränser, gärna så mycket som möjligt. Och detta handlade så klart oftast om sex. Om du är man, och är rädd för män, gå fram och kyss en man, typ. Om du är i en relation, säg aldrig nej till att din partner njuter tillsammans med en massa andra, svartsjuka är antingen bara egot eller ”female drama”. 

Jag är på sätt och vis tvärtom. Jag poängterar, om och om igen, att allt - på riktigt - är frivilligt på mina kurser, jag uppmuntrar deltagare att bli medvetna om sina gränser och - om de vill - testa att våga lite mer. Jag vill skapa en spejs där människor kan leka och utforska livet och energin tillsammans. Jag vill bidra till att människor är trygga i sig själva och kan leva mer i kärlek - och sprida kärlek. Och kärlek är den största kraften. 

Det finns människor som talar om ”den enda vägen” - jag får rysningar. Jag tror att det finns lika många vägar till lycka eller bra liv eller kärlek eller vad någon strävar efter som det finns människor. För mig funkar tantra finfint - men det behöver inte betyda att det också är din väg. 

Här är personerna som är med i Holy Fuck och som jag gjort poddsamtal med: 

Matthias Schwenteck var Alex Vartmans vän - och en av de första i innersta kretsen som lämnade TNT. Han arbetar i dag med ”somatic consent”. Här är ett samtal med honom.

Susanna Beatrice - var en av dem som blev hårt utsatta i TNT:s egocourt - numera arbetar hon bland annat med dearmorering. Här är ett samtal med henne.

Lin Holmquist - var en av dem som kände sig kränkt och förnedrad och såg vänner traumatiseras i TNT. I dag är hon något av Sveriges tantradrottning och arrangerar bland annat Ängsbacka tantrafestival. Här är ett samtal med henne. 

Beatrice Karinsdotter - var Alex högra hand tills hon lämnade TNT 2016. I dag arbetar hon med medberoende, relationer och anknytning. Här är ett samtal med henne. 

Eric Wolrath - var också med i TNT:s team och hoppade av före Bea. Jag vet inte riktigt vad han gör i dag. Här är ett samtal med honom.

Erik Adelsohn - var en del av TNT:s inre krets, han hoppade av ungefär samtidigt som Bea. Hann har mött en ny guru, skrivit en bok om sina upplevelser i tantra och valde ett års celibat efter TNT. Här är ett samtal med honom.