Vårt bröllop: Inför ceremonin

Vem ska viga oss? Får en präst viga hedningar som oss?

Det finns fler frågor än så.

Och vi hittade vår perfekta vigselförrättare, Sofia Olofsgård.

Flera av mina vänner har sadlat om och blivit präster. Jag frågade en av dem om hon kunde eller fick viga oss. Svaret var enkel: En präst i svenska kyrkan viger medlemmar i svenska kyrkan. Det ante mig.

Men hur och var skulle vi hitta en godkänd vigselförrättare? Jag började med att gå in på Stockholms  stads hemsida. Där fanns en lista på vigselförrättare i varje stadsdel. Jag skickade ett mejl till vigselförrättaren i Bromma. Han har ännu inte svarat - trots att jag frågade i februari. 

Därför gick jag ut på Facebook och ”frågade åt en kompis” om tips på kärleksfulla vigselförrättare.

Två av dem tipsade om Sofia Olofsgård.

Ett par månader före bröllopet kom hon hem till oss, tillsammans med två av sina söner. Det blev en fin stund där vi både pratade om det kommande äktenskapet, endel om oss själva och spontant gav jag henne två av mina böcker.

Eftersom jag tidigare smugit iväg och gift mig, är jag dålig på bröllops- och vigselformalia. Vad är det som gäller? Och finns det några verkliga krav? Hur mycket är mer tradition och kutym än krav?

Sofia föreslog att vi skulle skicka en text om oss till henne, så att jag och Staffan skrev varsin text om vår kärlek till varandra. Staffan skrev en text om mig och jag skrev en om Staffan - och de texterna skulle vi få höra först under ceremonin. Det lät så fint.

Och själva rummet, hur skulle det se ut för vigseln. Vilken musik skulle spelas? När skulle bröllopsgästerna få se bruden? Hur skulle bruden och brudgummen vara klädda? Hur skulle gästerna vara klädda? Vilka skulle sitta vid honnören? Hur ska bordsplaceringen ske? När ska första skålen ske? Ja och så en massa andra frågor, som jag inte behövt bry mig så mycket om vid tidigare giftermål.

Det var både som att beta av saker på listor och samtidigt se hur det tänkta bröllopet växte fram, lite i taget. Jag visste att jag ville att vårt intresse för tantra skulle manifesteras på något sätt, och så småningom visste jag vad. Det var som att ha tillit till oss, till processen, till att saker faller på plats.

Och ju fler grejer som var förberedda, desto lugnare kändes det. Jag började verkligen se fram emot själva ceremonin, maten och den påföljande festen.

Det var också så fint att kunna ta hjälp av våra sex barn, som alla bidrog på sitt sätt. Att ha äldste sonen som toastmaster var så vackert. Att mina döttrar hjälpte till att sminka mig och fixa med håret var så mysigt.

Och så var det stunden då jag var ensam i lägenheten och visste att alla gäster var samlade… hur skulle det kännas att mötas allas blickar, allas kärlek, allas närvaro?

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer

Bröllop: Vad ska vi äta på bröllopet?

Ögonblicket då jag bestämmer mig för att laga maten till bröllopet, är det något som lättar. Stressen jag känt är som bortblåst.

Vad vill jag bjuda på, är min nästa tanke Och så börjar rätterna rada upp sig inför min inre blick.

Genom livet har jag lagat maten till många fester. Men nu, när det vankas bröllop med 50 personer, kanske det är dags att ta klivet över till catering?
Det är också vad alla säger till mig: ”Det är klart att du inte ska laga maten själv. Det kommer att bli för stressigt.”

Jag googlar catering för glatta livet. Jag tittar på kombinationer av rätter. Jag tittar på priset för det. Och jag ser inget som får mitt hjärta att sjunga. Tvärtom blir jag allt mer stressad.

Jag börjar få oregelbunden puls och hög vilopuls. Det är svårt att vila. Jag börjar oroa mig för hjärtat. Jag ringer till och med till vårdcentralen som råder mig att gå till akuten … och säger samtidigt: ”Antingen är det djup stress eller så är det något med hjärtat”.
Jag åker inte till akuten. Jag fattar beslut om att laga maten själv. Och mitt system lugnar sig nästan omedelbart.

Jag inser att det finns en sak som krävs för att kunna fixa maten - mer kyl-och frysutrymme. Jag behöver kunna laga maten lite i taget.
Staffan går ut på blocket, under bortskänkes hittar han en kyl- och frys. En halvtimme senare har han hämtat den och den får plats i lägenhetens röda rum.
Nu börjar planerna för maten.

Jag får en stark lust att laga till dillkött på lamm. Nästa rätt som kommer i mitt huvud är ugnsstekta laxsidor och en vegansk färslimpa. Så småningom förvandlas laxen till inkokt. Jag vill ha sparris som förrätt och färsk potatis.
Och så blir det tårtor till efterrätt.

Jag tänker i termer av vegetariskt och laktosfritt. Bakar följdaktligen veganskt bröd och ersätter mjölkprodukter med havreprodukter. Det känns bra.
Och snart har jag köpt en massa lammkött. Förberedelserna kan börja.
Jag gissar att många tänker att catering kan vara ett säkert kort. För mig känns det som mer eller mindre total kontrollförlust. Hur ska jag veta att maten verkligen blir god? Då känns det tryggare att laga maten själv.
Så får det bli.

Den sköna känslan efter en tantrafestival

Tänk dig att du befinner dig i en cirkel där nästan 500 människor håller varandra i händerna. 
Där de sjunger tillsammans, där det pirrar av glädje och energi i rummet. Där det också finns plats för tårar och alla möjliga slags känslor. 
Mitt hjärta var vidöppet där jag stod i avslutningscirkeln på Stockholm tantrafestival. 

Jag går sakta genom en stora lokalen i Liljeholmen. Det är paustid, inga workshoppar är igång. Jag ser människor som kommunicerar med varandra, som rör vid varandra, som vilar, som sover, som klär ut sig, som bara är. Jag ser människor ur olika generationer, från olika länder. Till det yttre är vi olika, men samtidigt finns det något som förenar oss. Som om våra rötter går ner i samma jord, som att vi, för en stund, förstår att vi inte är ensamma i livet, utan att vi inte bara hör ihop, utan också är en del av varandra. 

Så här, på en tantrafestival, blir den känslan starkare än i många andra sammanhang. Alla som reflekterar en liten stund inser att vi som finns på planeten jorden är ömsesidigt beroende av varandra. Vi använder jordens (inklusive vattnets), solens och atmosfärens resurser för att kunna leva. Här blir det också så tydligt hur vi påverkar varandra, hur en utsträckt hand kan skapa en känsla av gemenskap hos en eller flera personer, som sedan sprider det vidare med sina utsträckta händer. Det finns något magiskt i det. 

Det är också fantastiskt med en miljö där alla vill kärlek, närvaro och känna livet i sig. ”Hur levande vill du vara”, som väl är Johan Ekenbergs mantra sedan många år. Väldigt levande vill jag vara och detta, livet i mig, känns ännu starkare när det delas av fler som vill öppna sina hjärtan - eller som redan har sina hjärtan öppna. 

Det finns så många tankar, idéer och fördomar om tantra. Och frågar du tio personer som kallar sig tantriker kommer de att svara olika på frågan: Vad är tantra? På liknande sätt skulle svaren på frågorna: Vad är kärlek? Vad är meningen med livet? också vara individuella och ibland till och med motsägelsefulla. Och detta är en del av rikedomen. 

Här är vi alltså samlade för att nyfiket utforska livet. Det är en påklädd festival och även om det finns ”sex talk” och workshoppar där beröring ingick - så är det rum där praktiskt taget vem som helst kan gå in utan att känna sig generad eller överväldigad. För den som är nyfiken och möjligen lite skeptisk skulle det kunna gå att uppfatta att det både finns mycket energi i rummen, men också mycket avslappning, mycket ögonkontakt, många kramar och även baravarandet. Det är en kravfrihet som är tillåtande och där allting sker med samtycke. 

De här dagarna fanns det 50 workshoppar att välja mellan och ungefär 40 personer som gav olika slags workshoppar. En del av dem skedde i samarbete med olika tantralärare - och ibland för första gången. Bara detta, samskapandet, är en del av processen. 


I dag är mitt hjärta extra öppet. Det är skönt, men också sårbart. Jag känner livet vibrera i mig och är tacksam för alla möten jag fått under helgen. Det var också så härligt att ha en workshop i den här miljön. Jag hade ett av de minsta workshoprummen för ”Lekfull tantra” och det blev överfullt och till slut, när mer än 50 personer var inne, var vi tvungna att stänga dörrarna. Och sedan steg temperaturen i rummet i takt med övningarna. Och jag behövde vara tantrisk dessa tre timmar, för det är verkligen som att vara i olika länder när rummet är fyllt till bristningsgränsen, jämfört med när det är en handfull deltagare. Då gäller det att kunna improvisera. Så det gjorde jag. Med åren har jag fått en stor ”verktygslåda” och det visade sig att jag fick använda en del verktyg jag ganska sällan använder, medan några av mina vanliga verktyg fick vila i lådan! 

Tack alla som delade gemenskapen på festivalen. Tack alla som kom till mina workshoppar! Jag känner örundran, glädje och tacksamhet. 
Och är du nyfiken på Lekfull tantra - eller vill ha mera - finns två möjligheter i Stockholm 
16 maj 18-21 ”Tre timmar med Lekfull tantra” - jag berättar lite om boken ”Lekfull tantra” och fyller på med påklädda övningar. 395:- med bok, 250:- utan. Swisha till 1234 76 22 09 och ange ”Stockholm” och din e-postadress (så jag kan skicka adressen etc). Mer info här.

18-19 maj helgkursen Lekfull tantra - då vi går djupare och hinner med fler övningar. Kursen kostar 2500:- För dig som var med på tantrafestivalen finns ett specialerbjudande - skicka ett personligt meddealnde till mig så får du veta mer. Använd gärna swish 1234 76 22 09 och ange ”tantramaj”.Mer info här.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare 
Love is the answer 

Anna Birgersdotter: Gå genom den mörka parken kvinnor, #charlottepodden 5

Strax är det dags för Internationella kvinnodagen. Vad passar bättre än att möta en superhjältekvinna? 
Anna Birgersdotter leder EU-projekt för kvinnor i den stora världen och bjuder in till kvinnoscirkalr i den mer intima sfären. 

Anna Birgersdotter är en nära vän till mig. Hon tillhör den krets kvinnor där jag verkligen kan vara 100% Charlotte. Hon skapar kvinnorum där allt är tillåtet, högt som lågt, djupt som grunt. Hon skapar rum där kvinnor får vara sig själva, får beröra och beröras på alla möjliga plan.

Vi möttes första gången för snart tio år sedan när jag skulle starta gudinnecirklar för kvinnor och Anna hade en massa sakkunskap om det. Jag minns att jag fick med mig ett digert kompendium kunskap om en massa gudinnor, något som gav mig trygghet när jag själv skulle leda kvinnor i meditation.

Anna Birgersdotter har många strängar på sin lyra och många intressanta personliga erfarenheter. Som att drabbas av svår sjukdom och samtidigt skriva doktorsavhandling. Att leva med illamående i åtta år och så småningom själv hitta botemedlet... något som någon av de läkare hon mött längs vägen rimligen hade kunnat finna...

Nu är hon i sin fulla kraft, en kvinna som både har kontakt med naturvetenskapen och mystiken. Möt henne i ett samtal om livet och dess möjligheter och där hon också talar om vikten av kvinnorum.

Charlottepodden - tankar om livet, kroppen, kärleken, döden, utmaningarna, det som är större eller mindre än oss. Angelägna samtal med och från kärlekskrigaren Charlotte Cronquist. Ännu utan tagline. Men den kommer. En podd för dig som vill vill leva fullt ut och som inser att ditt liv innebär både ljus, mörker och en och annan småtråkig stund. 

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

Lekfull tantra: Vill du vara med på boksläpp eller workshop?

Vill du arrangera ett homeparty tillsammans med mig? Eller gå en tretimmars workshop på temat Lekfull tantra?
Jag planerar att göra multipla boksläpp för min bok ”Lekfull tantra – din väg till att njuta av livet”.
Du kan vara värd för ett av dem. Eller vara en av dem som deltar.

Jag är så glad över att jag skapat “Lekfull tantra”. Det är ett enkelt sätt att nå större djup inom sig själv och samtidigt njuta mer. Det är också ett sätt som kan locka dig att bli mer medveten om dina sinnen, bli mer vän med kroppen och få insikter om vad du kan göra för att njuta mer av livet i allmänhet och av din sexualitet i synnerhet.

Att resa runt i landet och tala om Lekfull tantra är en perfekt uppgift för en kärlekskrigare som jag. Och eftersom jag gett ut boken på eget förlag, skapat kurserna själva och har den starka viljan att fler ska kunna leva sina liv fullt ut - så ger jag mig ut på turné.

Min förhoppning är att det finns människor - kanske du - som vill vara med på den här resan. Du kan arrangera ett boksläpp eller en workshop på din ort - jag fixar eventen och du bjuder in deltagare och ordnar lokal. Eller du vill vara deltagare på ett av eventen - och kanske bjuda in fler till de event du själv är intresserad av.

Planen är ännu inte klar. Jag behöver ringa flera telefonsamtal. Hitta samarbetspartners. Hitta platser. Hitta lämpliga datum. Intentionen är att börja i mars och fortsätta under resten av våren. Jag tänker att det kan ske något i Göteborg, Malmö, Stockholm, Härnösand och Luleå - där jag redan har kontakter. Och jag är öppen för att komma till andra plats. Ta kontakt med mig så kan vi snacka om hur ett boksläpp eller en workshop kan läggas upp.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer

Fråga mig gärna om min ålder

Hur många gånger har jag fått höra att kvinnors ålder är något att skämmas över, att hyscha om, att inte låtsas om?
Oräkneliga!
Och själv har jag tillhört dem som inte gärna snackat ålder. Nu är det slut med det.
Den 23 juni fyller jag 60 år. Jag är en kärlekskrigare och drottning i mitt liv. 

Jag möter en vän på bussen. Hon vill hitta en dejtingapp där hon inte behöver ange ålder. Hennes erfarenhet är att mäns attityd till henne förändras när hon säger sin verkliga ålder. Kvinnor i mogen ålder sorteras bort, egentligen utan att någon kollar vem hon är. 
Genom att dölja min egen ålder blir jag på sätt och vis en del i spelet om kvinnans ålder. 
Men nu räcker det! 

Jag har ju i många år känt mig som en hundraprocentare. Jag visar mig utan masker, jag är stolt över mig själv, jag lever det liv jag vill leva, jag utmanar mig, jag har fantastiska skills på många sätt jag har ett cv som tar en evighet att läsa igenom, jag har stark kärlek i mitt liv, jag har en fantastisk familj, jag har ett hav av vänner och bekanta.

Men en sak har jag inte riktigt ägt. Det är min ålder. När någon frågat hur gammal jag är har jag då och då skämts - och varit rädd för att bli dömd eller bortvald av de där två siffrorna. 

Under hösten började något hända. Jag har inte satt i ny färg i håret sedan i somras (första gången på nästan 40 år). Den vita kalufsen börjar växa fram. Mitt ansikte är inramat av vitt hår och bak i nacken finns det ännu många mörkare hårstrån. Jag kommer snarare ut som ganska vithårig än som gråhårig. Och bara det beslutet kändes lite jobbigt. 

Så mötte jag en person som sa ungefär så här: Ett av skälen till att du är så fantastisk är att du passerat klimakteriet och visar världen att du njuter av sex. Du är en förebild för mig. 

Då var det som att jag äntligen fattade. Det är dags att äga hela mig och inkludera mina 59 år i det. Älska att jag är 59. Älska allt jag har lärt mig genom livet. Älska att jag i dag är en kärlekskrigare, en person som njuter av livet, som skriver böcker om sex och skam och tantra och om att vara sig själv. Som skriver journalistiska texter om forskning och offentlig upphandling. Som driver egen podd. Som producerar blogginlägg, youtubeklipp, som coachar, ger sessioner och ger mig hän i livet. 

Det var som att något hände när jag inför mig själv sa: Jag är fantastisk och jag är snart sextio. Vilken styrka det är att vara jag just nu och inte längre dölja det där lilla pinsamma att jag föddes en varm midsommareftermiddag för så länge sedan. 

Det är så härligt att ena eftermiddagen leka med barnbarn och nästa dag leda kurs i tantra. Vilken bredd mitt liv har. 

För mig har det också varit så att jag i många år var gift med en man som är 12 år äldre än jag. Jag var yngst i alla sammanhang. Nu är jag äldst, eller bland de äldsta för det mesta. Nästan alla mina vänner är yngre än jag. Ibland skulle jag kunna vara deras mammor. Ibland frågar jag mig vad det var som hände… när gick jag från att vara yngst till att vara äldst? 

Jag brukar lite raljant säga ”jag är yngre än alla mina barn”. Jag tror jag ska börja uttrycka det på ett annat sätt. Vad jag försöker säga då är att jag i dag känner mig så fri att vara jag, på ett sätt jag själv inte var i mina vuxna barns ålder. Jag vet att livet sker nu, jag vet inte hur många dagar jag har kvar. Så jag väntar inte tills i morgon till att älska livet. 

De första gångerna jag tittade någon i ögonen och sa: Nästa gång fyller jag 60 kändes det nästan som att jag outade mig själv. Som att jag hade en hemlig sexuell läggning som jag länge dolt i garderoben. Det känns faktiskt fortfarande lite skakigt och ett av skälen är den allmänna attityden till mogna kvinnor. I vissa sammanhang blir vi osynliggjorda. Nyligen var det en fransk författare som typ skrev att kvinnor över 50 är värdelösa… och så det där om att inte tala om en kvinnas ålder… har du tänkt på vad det egentligen innebär. Jo, att det är pinsamt för en kvinna att säga hur mogen, hur mycket erfarenhet, hur mycket liv hon har hunnit med. 

Det är dags att ändra på det nu. 
Det ska bli spännande att fylla 60 i sommar och jag hoppas att bli firad ordentligt! 

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare 
Love is the answer

När livet plötsligt känns overkligt

Foto: Jan Dahlqvist

Jag sitter i telefonsamtal när han stoppar en bok framför mina ögon.
Bokleveransen har äntligen kommit!
Jag blir så glad att jag tappar det i samtalet.
Jag tittar ner i kartongen med böcker och känner sådan glädje.

Jag förstår ju att detta som hände mig kan kännas som en piss i Mississippi. Vad gör det att en ensam liten kärlekskrigare blir bannlyst från Facebook? Det rör kanske bara mig och de närmast sörjande? 

En timme senare är scenförändringen total. Jag känner mig som en person som fösts upp i en boxarring och sedan blivit påpucklad av någon som är mycket starkare än jag. 
Där sitter jag blodig, utan minsta boxningshandske, men påminner mig att jag ändå har kärlekskrigarens styrka. 
Ska jag bara dö eller försöka resa mig upp?

Jag väljer att resa mig upp på åtta och lämna ringen, det känns kallt och tomt och helt overkligt. Och jag funderar mycket på vilka spelplaner som är mina, i vilka forum jag är välkommen, vart livet för mig nu. 

Det som hände var att jag publicerade en bild på boken Lekfull tantra och att det omedelbart förbjöds av Facebook - själv blev jag avstängd i 24 timmar för den publiceringen. Jag tyckte att det var konstigt eftersom jag publicerat det flera gånger tidigare. På omslagets framsida står jag med naken överkropp och med bröstvårtorna täckta, både av mina fingrar och av text. Ändå tycks bilden räknas som förbjuden av Facebook, något som senare visa sig vara ett oåterkalleligt beslut. 

Men så börjar det rasa in meddelanden från Facebook om att fler saker jag publicerat är förbjudna. Det visar sig att hela min blogg med alla dess nästan 3000 artiklar har blivit bannlyst. På bloggen är symbolen för att dela på FB borttagen, och alla inlägg är borttagna från FB - även i meddelanden på messenger. När jag går in på Instagram får jag meddelande om att jag har en otillåten url på min sida och måste ta bort länken till bloggen för att kunna göra inlägg. 

Min blogg, som har mer än 100 000 länkningar till Facebook är alltså bannlyst - och det är det som känns som att få hårda smockor av någon med stålhandskar. 

Detta får mig självklart att reflektera över Facebooks roll och mina minimala möjligheter att påverka de beslut som tas där. 

Jag får bara anonyma meddelanden som säger vilka beslut som tagits. 

Att min blogg - som lästs snart 3 miljoner gånger - blir bannlyst känns fruktansvärt. För mig är den ett sätt att skapa mitt eget magasin online, med rubriker som kärlek, sexualitet, meditation, världen, krönikor, 100%-podden. Kärlekskrigaren i mig vill bidra till en mer kärleksfull värld, där det är mainstream att vara sig själv och där sexualitetens kraft är självklar. Jag har i många år drivit frågor om kvinnofrid på olika sätt och samtidigt om vår rätt till en skamfri sexualitet - och att allt sker med aktivt samtycke. 

Själv tycker jag att det är nästan lite parodiskt att det ska ses som något konstigt att stå upp för de här sakerna. För mig är det självklart. 

Så där stod jag i slutet av förra veckan med frågor som: Vad ska jag nu använda som plattform när Facebook har stängt dörren. Den frågan står kvar. Jag behöver hitta fler vägar, eftersom det känns konstigt att vara beroende av ett företag som fattar beslut på grunder som är svåra att förstå och där jag hittills inte mött någon människa, någon namngiven person, som jag kan samtal med om de beslut som fattas. 

På måndag morgon får jag ett nytt meddelande från Facebook. Bannlysningen av bloggen var ett misstag… och vips är alla länkar tillbaka, liksom Facebook-loggan på bloggen. 

Jag förstår ju att detta som hände mig kan kännas som en piss i Mississippi. Vad gör det att en ensam liten kärlekskrigare blir bannlyst från Facebook? Det rör kanske bara mig och de närmast sörjande? 

Ändå känns det som att frågan har ett värde, bortom det som hänt mig personligen. För hur vill vi kunna kommunicera i sociala medier? Vilka censurregler ska gälla? Och hur kommer det sig att den som vill samtala om sexualitet, om samtycke, om kärlek, om att leva fullt ut blir utslängd ur gemenskapen? För mig är det upp-och-nervända världen. 

Så jag är glad över att bannlysningen är hävd, men funderar mycket på frågan… i vilka forum kan vi prata om att vara 100%-are? Var är vi fria att lyssna till och följa våra hjärtan?

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer

PS: Nyfiken på varför jag är en kärlekskrigare. Här kan du läsa ett svar.

PPS: Självklart kan du nu köpa boken Lekfull tantra - din väg till att njuta av livet. Klicka här, vetja. 

Nu är Lekfull tantra-boken på tryckeriet

Ju mer jag tänker på det, desto viktigare tycker jag det är med böcker som ”Lekfull tantra – din väg till att njuta av livet”. 
Desto mer frustrerande att det strular med tryckeriet. 
Jag sitter som på nålar och bara längtar efter att boken ska nå sina första läsare. 


Nästan varje dag hör någon av sig och frågar var boken är. Det är ju mer än 100 personer som förhandsbeställt sina exemplar av boken och därmed underlättat för mig att låta trycka den. 

Min inre bild var att boken skulle finnas nu, att de som beställt den skulle vara i färd med att läsa den. Men så är det inte. 

Efter tre provtryck som inte höll kvaliteten jag beställt - fick jag äntligen, ett provtryck jag kunde godkänna. Nu har tryckeriet lovat att jag ska få böckerna senast 30 november. Jag håller alla tummar för det!

Det har tagit lång tid att komma hit och jag längtar efter att få sprida den - dels till alla som redan har beställt den och dels till alla andra.
För mig handlar Lekfull tantra om att njuta av livet och känna lusten strömma genom kroppen utan tankar på att gå i mål. Med tantra kan du vara med när livet händer, se det som finns framför dig, höra ljuden, känna dofterna och smaken och uppleva beröring. Redan där är du tantra på spåren. 
Här får du en liten övning i väntan på boken. 

Du är välkommen att beställa boken redan nu. 
När du förhandsbeställer bjuder jag på frakten (om du vill) och du betalar bara 200:- (med frakt 265 kr). Swisha till 1234 76 22 09 och ange e-postadress och postadress så får du boken när den kommer. 

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

PS: Och är du en av dem som är intresserat av uppropet ”Sluta skamma vår sexualitet” – läs mer om det här.